Efter närmare sju år kan jag äntligen både släppa och slippa de två kontrahenterna Klara och Johannes och lägga dem till handlingarna. Det är i alla fall vad jag tror. Arbetstiteln för alla tre delarna har varit Reflexioner-1, 2 och 3 respektive.
Första kapitlet i första delen, Cadenza, kom till mig under första sommaren som datakonsult efter att 2017 haft ett sabbatsår. Trots relativt nyanställd lyckades jag utverka ett sommarlov i stället för en vanlig semester den sommaren. Därefter fick det vila ett tag innan jag sommaren efter började beta av kapitel för kapitel för att sommaren 2021 ha det första tryckta provexemplaret, först i sommarhusets brevlåda och några minuter senare, i handen.
Måste erkänna att det var en mycket speciell upplevelse och jag önskade så att min föräldrar hade fått dela den med mig.
Kanske i synnerhet pappa, bokälskare som han var. Till vänster här läser han dock en tidning.
Även mamma, som i alla fall i yngre dagar ofta satt vid pianot. Humoresque av Dvorak kan jag ännu höra henne spela. Fast här till höger spelar hon på orgeln i sitt barndomshem.
Planen var att bara skriva en bok. Men när jag var uppe i närmare 300 sidor, och kände mig långt ifrån klar, bestämde jag mig för att göra två delar. Så jag avslutade Cadenza med en cliffhanger och påbörjade den andra delen, Rubato. Underligt nog tog den mindre än ett år att färdigställa och jag kände ändå att jag inte fått med allt jag ville skriva om. Dessutom var det några som tyckte den slutade så sorgligt. Så efter ytterligare ett år, den tredje februari 2025 (faktiskt min mammas födelsedag) kom den tredje och sista delen ut, Al Fine.
Sju år är en tiondel av mitt hittillsvarande liv, en rätt ansenlig del. Men kanske den roligaste även om konsultlivet på Dek också var mycket roligt. Just nu kan jag inte tänka mig att inte ha ett skrivprojekt på gång. Det är som att läsa, man kliver in i en värld. Skillnaden är förstås att nu bestämmer jag själv vad som ska hända. Och i stort sett varje morgon efter frukost vid sex, sätter jag mig vid datorn och skriver tills det är dags för lunch. Det är inte alltid effektivt, men något blir det allt som oftast. Resten av dagen tar jag ledigt, ofta med en långpromenad eller umgås i familjen.
Nu har jag, i samband med en manusutvecklingskurs på Luleå Tekniska Universitet(!), påbörjat en helt annan berättelse. Där finns både truckar, kommunister, kineser och transsibiriska järnvägen med som ingredienser. Mer om det i ett senare inlägg.
Nedan röster om trilogin.
Om Cadenza
Jag läste ut Cadenza i helgen med stor behållning, en jättefin berättelse. Kul också med alla musikreferenser, har dock många kvar att lyssna på.
*
Jag gillar verkligen det mesta med Cadenza; språket, handlingen, karaktärerna, återkommande platser/situationer och milt inflätat en introduktion till både musikteori och en rad klassiska verk, litterära verk och lite geologi.
*
Boken är riktig bra! Som terapeut och fd familjerådgivare följer jag kollegorna i din bok med nöje […]. Ska lyssna på musiken framöver. Så bra Du skriver.
*
Det är en finstämd bok om vänskap som växer och mer och mer och övergår till en djupare själslig kontakt […]. Jag får ta del deras gemensamma intresse, musiken, och får en förståelse för den världen, hur man pratar om toner och stycken och kompositörer. Den delen älskar jag. SÅ snyggt insprängt i dialogerna. Och jag som inte vet så mycket om musik kan ändå följa det som sägs och på något plan förstå det. I kombination med litteratur-greppet så ger det en ytterligare dimension till spelet dem emellan.
*
Jag blev intresserad på grund av titeln och beskrivningen. Musikteorin och beskrivningar av verk och dess uttryck gav igenkänningsglädje parallellt med storyn.
Om Rubato
Du har ett flyt i språket och en förmåga att beskriva miljöer och skeenden på ett detaljrikt (fint) sätt med ett språk som inte hindrar läsupplevelsen.
*
Många är de situationer och interaktioner jag genuint kan relatera till och misstänker därav att fler kan göra detsamma. Det är en inlevelse i beskrivningar av alla (båda) parters känslor som jag har svårt tänka mig lämnar någon oberörd.
Om Al Fine
Jag tycker det är en fängslande berättelse med ett fint och sorgligt slut […]. En fint skriven kärlekshistoria.
*
Tack för fin läsning! Trevligt men sorgligt att följa Ifemelu och Jonannes i slutet av livet och deras kärlek.
Om Trilogin
Oj oj oj Torsten … vilka böcker du har skrivit. Jag känner igen mig i dom. Å vilken erotik du skriver … det trodde inte jag om dig. Mycket tårar har det oxå blivit. Jag tycker fler måste läsa dom!
Jag kan säga att Maj böckerna är inte i närheten av de du har skrivit. Jag har läst dom alla tre!! Dom berörda inte nåt.
