Kulturnätterna i Stockholm under vårarna är en magnifik uppvisning vad kulturlivet i Stockholm har att erbjuda och det är svårt att välja. Och även om det mesta sker inom tullarna är logistiken svår om man bara tar sig till fots, som jag gör. Man får hålla sig till ett visst område. Jag valde den östra delen av Vasastan och detta var vad jag hann med.

Kungliga Musikhögskolan

Studenter från KMH och Ukraina spelade musik av svenska och ukrainska kompositörer men det var de sistnämnda som golvade mig. Främst dessa tre verk: de två inledande verken “Scherzo héroïque”, Op 25 och Elegi op 39 för piano och cello, båda av Mykola Lysenko och senare i programmet Sonat nr 1 i h-moll av Levko Revutsky.

Nedan andra framföranden av de tre verken som jag hittade på Youtube:

Jag har aldrig tidigare hört talas om dessa fantastiska kompositörer och kanske var det den vemodiga Elegin med piano och cello som berörde mig mest. Men även sonaten av Revutsky, som blandade långsamma meditativa sekvenser med partier av fullkomligt raseri, lämnade något oförglömligt i mig.

Engelbrektskyrkan

Programmet på KMH drog över tiden och jag missade första satsen i Mozarts 23:e pianokonsert som framfördes i Engelbrektskyrkan. Men vad gjorde det. 1) jag fick en underbar konsert på KMH och 2) jag hann till Engelbrekt i rätt tid, just när adagiot i Mozarts 23:a började. Piano och orgel (något jag egentligen inte är någon fan av) fungerade bra och det enkla temat i adagiot är förförande.

Carl Elds museum

Jag har bott i Stockholm i snart tjugo år men först nu blev det äntligen av med ett besök på Carl Elds museum i Bellevue parken, en dryg kvarts promenad från Engelbrekt. Ända sedan jag första gången var på glyptoteket i Köpenhamn har statyer och skulpturer fascinerat mig. Inte minst när det handlar om avbildningar av människan. Jag brukar säga: “Människan är människans största intresse” och kanske är det vad som fascinerar mig. Utan att skämmas eller generas kan jag långt innanför integritetsgränsen betrakta en annan individ, om än i brons, marmor eller gips. Samma gällde förstås museet ute på Bellevue, och kanske är det vad som också är drivkraften för skaparen av verken.

Jag låter bilderna tala för sig själva men museet är värt ett besök och de har en mycket kunnig personal som kan berätta om skulptörens och hans verk.

20-tal

Kom i kontakt med denna kulturtidskrift i samband med ett författarsamtal med den ukrainska författaren Sofia Andruchovytj om hennes bok Amadoka, uppe på universitetet. 20-tal bjöd på kaffe, kaka, poesi och novelluppläsning. Fick också med mig ett specialnummer om ukrainsk litteratur som kom ut för tio år sedan och innan den fullskaliga invasionen av Ukraina. Upptäckten av ukrainsk kultur är som att i sin egen bostad hitta en dörr till ett rum man aldrig varit inne i. Man öppnar den och stiger in i en helt ny värld. Böcker, musik, konst, arkitektur. Även FB-kontakten och duktiga pianisten Natalya Zolotaryova har introducerat andra ukrainska kompositörer för mig och jag är mycket glad över det.