För några år sedan lyssnade jag med stort nöje på syrrans barndomsvän Lilians semesterprat i Radio Övik. Jag fördes 50-60 år tillbaka i tiden och konstaterade att hon fått sin beskärda del av livets mörka. Trots det är hon alltid väldigt positiv och har flera gånger uppmärksammat mitt författarskap och till och med nämnt mig i samma sammanhang som författaren till Maj-böckerna, Kristina Sandberg. Vi har båda rötter i Västerbacke i Moliden men likheterna slutar nog där. Ändå överraskade det mig när Lilian kontaktade mig förra hösten och undrade om jag själv hade lust att semesterprata. Jag bad om betänketid trots att jag bestämde mig omedelbart. Inte för att det skulle vara lätt och inte för att jag hade någon aning om vad jag skulle prata om. Men att vara författare innebär med nödvändighet att visa upp sig själv och jag såg det som en klassisk utmaning. Några dagar senare tackade jag ja.

Deadline för manus var sista april i år men jag satte igång en bit inpå nyåret. Undrade först om jag hade tillräckligt att säga under den knappa timme semesterpratet var tänkt att hålla på. Skrev ett antal utkast men upptäckte att det inte var bristen på ord utan bristen på minuter som blev det största problemet. Dessutom skulle jag få med musik. Min musiksmak har under lång tid varit klassisk musik och det var inte helt lätt att hitta tillräckligt korta stycken som jag 1) gillade och 2) passade in på pratet. Till slut fick jag ändå ihop något som, med viss tänjning, rymdes inom den utsatta tidsramen.

Några av de sista dagarna i april åkte jag upp till Ö-vik och vidare till Järved där jag hade en mycket trivsam stund bakom mikrofonen tillsammans med ljudteknikern Anders “Berqua” Bergquist. Jag tror vårt samtal efter inspelningen, som var den sista för dagen för honom, var mer omfattande än mitt semesterprat. Vi är båda 53:or och ingenjörer och hade mycket att prata om. En väldig rolig stund.

Efter inspelningen släppte jag sommarpratet helt och hållet och en resa till Kina tog över fokuset. Men ju närmare sommaren det blev, desto fler tankar om manusets innehåll dök upp. Höll det verkligen? Vågade inte ens läsa igenom manuset igen. Undrade om någon över huvud taget skulle vara intresserad av mitt pladder. Inte förrän jag fick inspelningen från Anders blev jag på hans uppmaning tvungen att lyssna igenom det om det skulle vara så att han missat något i sitt klipp- och klistra jobb (vilket han inte gjort för övrigt). Pratet var inte så fruktansvärt jag befarat och tänkte att jag nog kan stå för det jag säger där. Inte att det med nödvändighet är något bra och lyssningsvärt, men att det är jag. Och det är väl ett av syftena med Semesterpratet.

Slutligen själva semesterpratet i Radio Ö-vik. För mina vänner som inte behärskar svenska har jag gjort en video med undertexter på kinesiska och engelska (välj i … menyn i videospelaren). De engelska undertexterna är korrekta men jag kan tyvärr inte svara för hur väl Google översatt de engelska texterna till mandarin. Verkar det konstigt, kolla den engelska undertexten.