Jag hörde dem senast på Ekebyhovs slott ute på Ekerö i våras och såg mycket fram emot att höra dem igen, Volodymyr Mashikas oerhört berörande “Tolv preludier från varje ton“. Mashika är en samtida ukrainsk kompositör som dessutom var och kanske fortfarande är frivillig soldat för att försvara sitt land.

Efter att mycket förtjänstfullt spelat Schumans piano sonat no1 och en Sonatine av Ravel framförde Natalya Zolotaryova preludierna i den vackra Uppenbarelsekyrkan i Hägersten igår (där jag för övrigt förlagt en scen ur min roman Rubato). Här nedan till vänster presenterar hon verket. Till höger fyra av preludierna hon spelade. Videorna har en del i övrigt att önska men jag tror ljudet avspeglar musiken okej.

Verket som helhet är precis som Natalya berättar i videon ovan: de tolv preludierna har olika karaktär – romantiska, allvarliga eller något annat man själv upplever när man lyssnar till dem. Och kanske preludierna ovan illustrerar just det. För det är bitvis väldigt romantiskt och melodiskt. Andra gånger kraftfullt och mycket känslosamt. I slutet anar jag ett visst hopp. Självklart är min tolkning påverkad av förutsättningarna för verkets tillkomst. En kompositör som samtidigt är soldat i ett fruktansvärt krig. Inom mig ser jag honom sitta i en skyttegrav där bomber briserar samtidigt som han med en penna krafsar ner noter i notblad. Så går det förstås inte till i verkligheten men ändå tycker jag verket illustrerar det kaos, den rädsla och ilska som måste finns där vid fronten. Men också den sorg, stillhet och glimtar av glädje jag också tror finns där. Natalyas eminenta tolkning gör att jag åter blir så berörd av de tolv preludierna. Och det är sannolikt inget verk som är enkelt att framföra. Jag gillar speciellt avslutningen av Fiss-preludiet som påminner mig om avslutningen på Rachmaninovs G-moll preludium. Elegant, distinkt och lätt.

Hon spelar det igen i Vilunda kyrka, Upplands Väsby den 25:e augusti och i Engelbrektskyrkan den 12:e november.

Chopins Nocturne som extranummer var en nödvändig kontrast efter de bitvis tunga och kraftfulla verken innan.