Hur ska det går för Pinnebergs är en roman av Hans Fallada skriven 1932 under Weimarepubliken alldeles innan Hitlers maktövertagande. Den handlar om paret Pinneberg, Hans och Lämmchen som gifter sig och hon är havande med “Klimpen” de så kärleksfullt kallar det ännu ofödda barnet. Den framväxande nazismen finns i fonden men är aldrig framträdande. Utan sker i utkanten till exempel: Herr X kan inte jobba övertid i helgen då han är upptagen med ett möte med nazisternas stormtrupper. Däremot de svåra tiderna och Hans Pinneberg, får allt svårare att sköta sitt arbete. När han blir av med det, flyttar paret till Hans mamma, som bor i Berlin, med löfte om ett arbete med hög lön. Där hyr de ett av rummen i hennes fashionabla bostad. Men hyran är hög, slukar alltmer av den magra lön arbetet visade sig ge och de tvingas flytta igen.
Berättelsen fokuserar i huvudsak på de vedermödor paret har för att klara uppehället särskilt sedan “Klimpen”, en pojke, fötts. Men i romanen figurerar flera udda figurer som till exempel Jachman, mammans älskare och Heilbutt en kollega till Hans, naturist och aktfotograf. För att inte tala om mamman själv som verkar vara på gränsen till prostituerad eller bordellmamma.
Ämnet till trots, ett par som kämpar för att överleva i 30-talets Tyskland, är det ingen tung berättelse. På gränsen till humor kanske främst genom alla detaljer om parets liv. Hur de samtalar om de problem de har och framförallt de udda karaktärerna. Men även Hans arbete som försäljare på en herrekipering och det ständiga hotet om avsked. Skulle romanen vara en målning kanske den kunde klassificeras som naivism? Men jag gillar den och är lättläst med ett språk som flyter. Också tidsandan speglas rätt väl i texten då den är skriven i den tid den handlar om.
Jag ger den betyget 6 av 10.
