Bokade resan till Shenzhen redan i slutet av mars och har i enlighet med rekommendationen vaccinerat mig för stelkramp och hepatit A. Ming är där redan och turen går via München och Bejing.

I Tyskland måste jag förstås ta mig en pretzel. I stolsraden framför mig på flyget mellan München och Beijing sitter ett italienskt par med en ettåring. Denne gråter friskt i början och jag fruktar en mer än vanligt sömnlös natt. Men sedan flygpersonalen ordnat den praktiska sängen framför dem, sov den lille nästan hela vägen.

I Beijing måste man hämta upp sitt incheckade bagage trots att det har sluttaggen Shenzhen. Skälet är att eftersom det är första plats i Kina, och man kommer med ett utländskt flygbolag, måste man själv ta det genom tullen. Därefter checka in väskan igen och passera en säkerhetskontroll. Där gillade de dessvärre inte min powerbank. Den hade märkningen CE men de krävde CCC. Fråga mig inte vad skillnaden är. Jag blev i alla fall av med den. Fick vänta i några timmar innan flyget till Shenzhen och jag har inget emot att ha gott om tid. Gillar inte motsatsen.

Tre timmar senare mötte Ming mig på Baoans internationella flygplats. Den sista etappen återstod, knappa två timmar med tunnelbanan till Pingshan.

I den spaciga stationen Gangxia Bei (North) bytte vi från linje 11 till linje 16 och passade på att ta en selfie. 29 timmar efter att ha klivit ut från lägenheten i Årsta mötte Mings mamma och hembiträdet oss utanför tunnelbanestationen Shijing i Pingshan, östra Shenzhen där min bostad för de kommande fyra veckorna, ligger.

Morgonen efter när jag vaknat tar jag mina klassiska bilder som visar utsikten från fönstren. 29 grader varmt och solen skiner genom ett tunt molntäcke. Lägenheten ligger på 14:e våningen och har utsikt åt söder, öster och norr.