Fars rygg av den norske författaren Niels Fredrik Dahl tar andan ur mig. Utspelar sig under 1900-talets första hälft och handlar i huvudsak om berättarjagets far. Men också om hans farmor Ellen och farfar Domaren, en mycket dominant och principfast person. Har regler för allt. Fars far som Dahl ofta lägger till när han nämner sin farfar. “Farfar, fars far” står det på många ställen. Som ville han förtydliga de två relationerna. Hans far är under hela sin uppväxt ensam med några få undantag. Har svårt att bli en del av gemenskapen trots att han göra stora ansträngningar. Betraktar livet från utsidan på något sätt. Ser hur klasskamrater gör när de leker, åker skidor eller vad det kan vara. Tränar sedan i sin ensamhet i förhoppningen att få komma in. Men lyckas aldrig riktigt. Långa perioder lever fadern utan sina föräldrar som är bosatta i Alexandria i Egypten. Då går han på internat i Norge och Schweiz.

Existentiell och vemodig men inget som uttrycks direkt. Allt gestaltas. Precis som i Imre Kertez Mannen utan öde utan att det är några andra likheter. En sådan gestaltad scen är när fadern skiljs från sin far Domaren vid internatet i Schweiz. Domaren kör iväg med sin bil men stannar efter en kort bit ännu inom synhåll från fadern och reaktionen illustrerar hur svår separationen var för kanske båda men utan att det står något om vad fadern känner.

Far ser efter Essexen [hans bil min anm], han vill inte gråta, han känner inga här och vill inte, får inte, bli sedd gråtande. Men varför skulle han också gråta? Det är inte så att Domaren gråter. Far lyfter armen för att vinka, men så stannar bilen plötsligt i backen rakt nedanför den stora grinden och blir stående. Han vet inte vad han ska göra nu. Stanna där han är? Springa fram till bilen? Vända sig om och gå in i skolhuset igen?

Jag gillar också hans språk. Som med exemplet ovan om “fars far”. Bitvis är prosan nästan lyrik. Dahl försöker återskapa faderns liv utifrån efterlämnade foton och brev och fyller i där det fattas. Rent visuellt framgår det också av boken då den med några undantag är som små nedhopp i en människas liv. En intressant detalj är att boken inleds med en sammanfattning av berättelsen under rubriken: “Historien i korthet”.

Mitt betyg blir 8 av 10.