Miniatyrmakaren av brittiskan Jessie Burton handlar om 18-åriga Nella (aka Petronella) som i slutet av 1600-talet flyttar från den lilla staden Assendelft till Amsterdam efter att ha gift sig med den rike köpmannen Johannes Brandt. När hon först kliver in i sitt nya hem, möts hon av Brandts misstänksamma syster Marin, hembiträdet Cornelia och Otto, en man med afrikanskt ursprung. Nellas make är dock frånvarande och första gången hon möter honom efter giftermålet får hon som bröllopsgåva av honom ett kabinettskåp i form av deras eget hem. Skåpet fylls allteftersom med miniatyrer föreställande dem själva och den som tillverkat dem verkar ha gett dem magiska egenskaper att förutspå framtiden. Nella har svårt att finna sig tillrätta i sitt nya hem och i synnerhet med svägerskan Marin. Maken tycks heller inte vilja gå i säng med sin unga hustru. Själva skåpet, figurerna och miniatyrmakaren spelar en central roll i berättelsen och även ett sockerparti Brandt lovat att sälja till förmån för en annan av Amsterdams köpmän. Mer kan jag nog inte skriva utan att avslöja för mycket.
Romanen är välskriven och har erhållit många utmärkelser. Men, även om jag läste ut den, förmådde den inte engagera mig på allvar. Nellas jakt på miniatyrmakaren tar stor plats i berättelsen men är rätt ointressant i mina ögon. Långa partier utan något egentligt driv. Inte förrän på sidan 139 händer det något som får mig att kvickna till; ett dramatiskt avslöjande om en av huvudpersonerna. Behållningen var i stället miljöbeskrivningarna och framförallt skildringen av 1600-talets Amsterdam. Burton måste ha lagt ner mycken möda på research. Enligt wikin tog den också fyra år att skriva. Dialogerna känns tidstypiska utan att jag har någon egentlig kunskap om hur man pratade på den tiden i Nederländerna. Då och då kommer det dock anakronistiska repliker som mer liknar dagens sätt att samtala.
Jag ger den 5 av 10. Läsvärd men ingen bladvändare och bitvis lite tradig.
