Pluggar på den andra kursen i skrivande på Umeå universitet och den handlar om att skriva i olika genrer. En av dem är att skriva poesi. I kurslitteraturen ingår bland andra “Lyrikanalys, en introduktion” av den tyvärr redan bortgångne Lars Elleström. Jag har tidigare försökt mig på att skriva dikter med varierande resultat. De har alla varit på fri form och inte följt vare sig någon speciell rim eller meter (några av dem återfinns ändå i både Cadenza och Rubato). I poesi-momentet valde jag därför ett mera “formellt” sätt att skriva en dikt och utgick från Endymion av Erik Johan Stagnelius. Dess första vers är enligt nedan:

Skön, med lågande hy och slutna ögon,
Slumrar herden så ljuft i Månans strålar.
Nattens ångande vindar
Fläkta hans lockiga hår.

Utan att gå in på alla detaljer om hur en dikt är uppbyggd, och som Elleström så förtjänstfullt beskriver i sin bok, så ska jag först nämna den notation han använder för att särskilja betonade och obetonade stavelser. Den kan användas för att förstå hur en dikt kan läsas.

_ betonad stavelse
U obetonad stavelse
| skiljetecken mellan versfötter

Dessa betonade/obetonade stavelser delar man sedan upp i så kallade versfötter (en versfot bör ha en av varje betonad/obetonad stavelse). Det finns ett antal olika sorts versfötter varav Stagnelius i dikten ovan växlar mellan troké (betonad+obetonad) och daktyl (betonad+obetonad+obetonad). Både dessa två har en fallande rytm, det vill säga går från betonad till obetonad stavelse. Endymion, fortfarande enligt Elleström, följer det här mönstret eller rytmen:

_ U | _ U U | _ U | _ U | _ U
_ U | _ U U | _ U | _ U | _ U
_ U | _ U U | _ U
_ U U | _ U U | _

Nedan har jag applicerat denna notation till den första raden som har versfötterna troké, daktyl, troké, troke, troké:

Skön, med|lågande|hy och|slutna|ögon,
  _    U | _ U  U| _  U |  _  U|_ U 

Min tanke var att skriva en dikt som exakt följer Endymions rytm med dess blandning av trokéer och daktyler. Det visade sig vara mycket svårare än jag föreställt mig och det tog mig flera dagar innan jag tyckte den var något som kunde föreställas vara klar. Problemet var förstås att matcha mönster med innehåll.

Nåväl, så här blev slutresultatet för den första dikten (av de två vi skulle skriva) och titeln syftar på ett stycke av Franz Liszt. Jag noterar nu att i den andra strofen misslyckades jag i den sista versen. “Berör” har betoning på “rör” …

B-mollsonaten
Magisk lockar den stora svarta flygeln.
Svarta – vita tangenter väntar andlöst.
Plötsligt anslås tre toner,
ensliga, tydliga ljud.

Genom trumhinnan hittar klangen vägen,
virvlar runt i min öronsnäckas vindel.
Toner fyller mitt väsen,
berör min själ med sin sång.

Som ett diminuendo upphör världen,
nu i denna sekund finns blott musiken.
Får ej nog av att vara
fullkomligt magiskt tillfreds

Prova gärna att läsa den med Stagnelius rytm. Om man inte förstår vad B-mollsonaten handlar om (några av mina kursare hade problem med det), kan man läsa min förklaring här.