Säkerhet

Strax nedanför rulltrapporna vid Shijing, vår station, finns det tolv videokameror på ett område som kan vara knappt 10×10 meter. På bilden nedan ser man nio av dem. Men mig stör det inte. Känner mig bara tryggare. Jag har svårt att tro att någon IRL kollar på filmerna. Antagligen sparas de bara med tidstämpel. Händer det något, letar man förstås upp avsnittet ifråga.

Innan vi kan passera spärren måste vi passera säkerhetskontrollen. Den påminner om den på flyget men är inte lika rigorös. Men har man med en vattenflaska, och det har man här, vill de kolla den i en maskin de har.

Även i vagnen övervakas vi. En vakt går fram och tillbaka genom tåget men jag kan inte påstå att jag besväras alls av det. Känns bara tryggt och säkert även om jag ännu inte känt mig på något sätt alls utsatt i tunnelbanan. Det är aldrig något stök med störiga ungdomar eller liknande.

När man åkt tunnelbana här ett tag kan man inte förstå hur den i Stockholm inte har dörrar mot spåret. Nya pendelstationerna i Stockholm city har det men här har varje station det. Men de är inte lika ”hyggliga” som SL. De väntar inte tills alla klivit av/på utan dörrarna verkar stängas efter en halv minut. Det var oerhört nära att vi blev klämda en gång på väg in då jättemånga skolelever dessförinnan klivit av.

Hjälp till behövande

En lite rörande sak när vi är ute och åker med Mings mamma. Så fort personalen vid säkerhetskontrollen får syn på oss (mamman egentligen) kommer en av dem fram till oss och frågar vid vilken station vi ska av.

Sen visar de vägen till hissen som går ner till plattformen. Där nere vet personalen redan att vi är på väg och kommer med plattor att lägga över mellanrummet mellan vagn och plattform. Vi behöver inte den utan lyfter själva in rollatorn i vagnen men tackar för omtanken förstås. Men en personal står hela tiden med oss för att kolla att allt går bra.
När vi kommit fram till vår destination står en personal redo utanför vår vagns utgång. Det innebär att personalen vid avgångsstationen meddelat vid vilken vagn vi åker till personalen vid den station vi ska kliva av. De kollar att allt går bratar emot oss och visar vägen till hissen.

Som det kanske framgår av ovanstående är det rätt mycket personal vid en station. Minst två vid säkerhetskontrollen. En annan som bland annat håller koll på vilka som behöver hjälp eller bistår vid spärren. Nere på plattformen finns minst två stycken – en på var sida men ibland två på varje sida. Totalt alltså en fem, sex personer som arbetar där. Vid vår station är det nog bara vi som kommer i sällskap med en 96-åring vilket gjort oss till ”kändisar”. Ming pratar med dem då och då och de hälsar glatt på mig om jag passerar där själv någon gång.

Valfrihet

I valfrihetens namn kan man välja den temperatur man vill ha under sin resa med ”tuben”. Skyltar på dörrarna vid Civic center stationen visar var man ska sätta sig om man vill hade lite kallare eller om man nöjer sig med ”moderat” temperatur.

Rätt praktiskt och jag inser också – även om det är uppenbart – i Sverige spenderar vi energi i varierande grad på att värma våra bostäder mm. Här måste den spenderas på att kyla dem.

Navigera

I de flesta kinesiska städer jag varit i är det oftast lätt att hitta rätt i tunnelbanan. Precis som i Stockholm utgår man från den ändstation tåget ska till. På stationerna är det välskyltat på både kinesiska och engelska. Alla utgångar är markerade med en bokstav och en enkel skiss på stationen med dess utgångar finns på kartor på väggen. Även i Amap, kinesernas Google Maps, har den informationen. Mycket användbart om man vet vart man ska. Här nedan Amaps karta över “vår” station Shijing. Vår bostad är markerad med huvud-i-en-pil och vi tar alltid utgång D.

En intressant upptäckt i dag, och som är riktigt bra när vi är ute med en 96-åring. Ovanför dörrarna inne i vagnen finns en display som visar nuvarande och nästa stationer. Men inte bara det.

Den vagn man sitter i blinkar i svart och vitt (syns inte ovan då den just växlat till vitt men vi sitter i vagn 3). Ringen i mitten visar att vid den kommande stationen finns det hiss alldeles utanför vagn 3. Ringarna till höger och vänster markerar utgångar och vad som finns där. Den till vänster visar att utgång D har en toalett och den till höger att utgång C har en hiss upp till markplan. Allt som allt mycket praktiskt med en person som tar sig fram med rollator och en man i mogen ålder med allt vad det för med sig 😀

Att åka

Att åka med tuben är otroligt bekvämt. Rent och snyggt i vagnarna och det är möjligt att stå upp utan att hålla i sig då det kränger väldigt lite. Inte ens start och stoppen märks särskilt väl. Däremot bullrar det bitvis rätt mycket och samtal kan vara svårt. Då och då larmar min klocka.

Lite kul att föraren sitter i samma utrymme som oss andra. När jag åkte själv en dag valde jag den första vagnen och den enda som skiljde mig och föraren åt var ett rött band tvärs över vagnen med ”No admintance” text.

Tanken slog mig hur länge en förare på blå linjen i Stockholm mot Tensta skulle fått köra ostörd.

Rätt fräckt att kunna se in i tunneln också även om videon nedan är rätt kass. Ville inte filma så länge så att föraren skulle känna sig obekväm.