Lite kuriosa

Det här inlägget kommer jag att uppdatera när jag upptäcker något jag tycker är lite roligt eller annorlunda. Det nyaste i detta inlägg står först.

Vid varje uppdatering sätter jag om datum.

Kameror

Var man än befinner sig finns det alltid en kamera inom synhåll. Jag tror att rekordet var i utrymmet nedanför rulltrappan i tunnelbanestationen någon kilometer från där vi bor, dvs ”vår station”. Inte mindre än fem kameror finns i det lilla utrymmet. Dessutom, vilket inte syns på bilden längst till vänster, är det två kameror för de två rulltrapporna upp och ner till stationen, riktade i motsatt riktning. Varje affär och nästan varje gatustånd har också kameror (bilden i mitten). Mings syrra bor i en typ bostadsrättsförening som är en gated community komplett med inpasseringskontroll, vakter och … kameror. Bilden längst till höger visar muren runt föreningen och jag räknade trettio steg mellan varje kamera som sitter monterade på muren, det vill säga typ tjugo meter mellan dem. Det påminde mig om när jag en gång irrade runt i skogen runt Haga slott och kom till ett stängsel med motsvarande antal kameror. Innanför det stängslet bor det förstås en prinsessa.

Jag tycker inte kamerorna stör mig, ”som har rent mjöl i påsen …”, särskilt. Tvärtom känner jag mig säkrare när vi är ute och rör på oss även om jag, peppar-peppar, inte sett ens en tillstymmelse till ”konstigheter”. Något som inte är ovanligt när man rör sig i Stockholm. Känns som Sverige för tjugo-trettio år sedan. Sen kan man ju undra över hur det som visas hanteras. Skulle säkerhetspersonal IRL ha koll på varje kamera torde det krävas lite folk. Men kanske är det först när något hänt som man kollar på vad som sparats.

En tall …

Under en promenad passerar vi denna väldigt höga tall men barken ser skum ut. En blick upp mot toppen visar att det är ett konstgjort träd, för precis som våra plastjulgranar har den grenar som går nästan spikrakt ut.

Eftersom den stod i en liten park med andra riktiga träd, var det lite underligt med ett konstgjort. En bit längre fram vänder jag mig om för att betrakta det på håll och får förklaringen.

R2D2

När vi återvänder till Hunting hotellet i Shanghai en sen kväll kliver vi direkt från gränden in i hissen för att ta oss upp till vårt våningsplan. Det tar en stund att ta fram kortnyckeln för att ge oss tillträde till planet så hissen börjar ändå röra sig uppåt och stannar vid receptionsplanet (för att någon skulle åka ner tror vi).

Men när hissdörrarna glider isär möter vi ingen mindre än R2D2 som snällt rullar in i hissen och snurrar runt. Uppenbarligen upptäcker den oss och säger att om vi vill ha hjälp med något är det bara att fråga och att den hoppas vi njuter av vår hotellvistelse. Dörrarna stängs och vi åker upp ett plan och kliver ur. R2D2 fortsätter sin färd uppåt.

En ur hotellpersonalen berättar senare att den används för att leverera saker till gästerna i sina rum. Till exempel kan en gäst beställa något på internet. Senare kommer ett bud till hotellet med varan och matar in gästens uppgifter i roboten och stoppar in det beställda i en lucka på framsidan. Sedan kör den snällt upp till gästens rum. Väl utanför ringer roboten till hotellgästen (måste vara på rummet förstås) som öppnar och plockar ut varan ur dess ”mage”.

Första delen av sekvensen. I bakgrunden syns hur budet (i gult med hjälm) får hjälp av en ur hotellpersonalen med att mata in uppgifter i roboten om beställaren.

Förberedelser för översvämning

Som jag skrev i inlägget om Suzhou, ligger den i ett slättlandskap, genomkorsat av vattenleder mellan två stora floder. Möjligen är det skälet till att det på alla stationer vi passerade fanns sandsäckar strategiskt(!?) utplacerade. Kanske något för Gamla Stans tunnelbanestation?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *