För mer än 2200 år sedan svämmade Minjiang-älven över regelbundet och orsakade stora problem för befolkningen i området och även Chengdu. En lokal ämbetsman, Li Bing, tillsammans med sin son bestämde sig för att försöka göra något åt det. Efter mycket tankearbete och hårt kroppsarbete av lokalbefolkningen hade tjugo år senare Dujiangyan bevattningssystem skapats helt utan att använda sig av dammar. Dujiangyan ligger precis där slätten övergår i Longmenbergen som här är början av det Tibetanska högplatån. Sedan dess har området varit befriat från översvämningar och förutom att förhindra översvämningar, levererar systemet vatten till omgivande odlingsmarker och även många städer i Sichuanprovinsen. Ännu idag fungerar systemet perfekt och har blivit uppsatt på UNESCOs världsarvslista.
Genom att dela vattnet en bit upp i älven och spränga bort en del berg (genom att upphetta med eld och kyla med vatten (krutet var inte uppfunnet då)) skapade Li Bing en inre och yttre älvfåra. Utan att gå in på detaljer så medförde konstruktionen att vid lågvatten förs 60% av vattnet ut till inre fåran och vidare ut till slättens bevattningssystem och 40% i den yttre fåran. Vid högvatten är det tvärtom.
Så vi packar matsäck, tar tunnelbanan till Xipu tågstation och en halvtimme senare med snabbtåget är vi framme vid Dujiangyan. Vi promenerar runt hela området och korsar älvfårorna och det är fantastiskt vackert med de höga bergen i fonden och de klassiska byggnaderna på de olika öar som konstruktionen skapade.
På den nordöstra stranden finns både en pagod och ett fantastiskt cosy tempel, Erwang, som sägs hedra Li Bing och hans son för deras arbete. Templet är dock bara några hundra år gammalt.
På väg tillbaka till huvudentrén passerar vi en rätt mysig, slingrande gata. Små hus i gammal stil där kommersen är i full gång. Vi nöjer oss med en soppa på sötris och ägg för att senare på kvällen åter gå på restaurang. Chengdu är berömd för sitt kök och vi blir allt djärvare. Bilden till höger visar inte en livsmedelsaffär utan i entrén till restaurangen vi väljer.
Under middagen pratar vi om Dujiangyan och konstaterar två saker. Översvämningar har alltid funnits samt att det går att göra något åt dem. Kanske de tyska vatteningenjörerna skulle göra ett studiebesök till Dujiangyan?